Ljubomir T. Dević tar till orda

Ljubomir T. Dević tar till orda

Om bloggen

Läraren, författaren och whistleblowern Ljubomir T. Dević debatterar samhällsaktuella, kulturhistoriska och humanistiska frågor. Han publicerar även krönikor, debattartiklar, reportage, noveller, dikter med mera på sin blogg. Välkomna till en insiktsfull, reflekterande och nyanserad mötesplats inför framtiden - en hållbar värld över gränser utan mainstreammedias påverkan och propaganda!

Skaungas vikingakrönika

Svensk historiaPosted by Ljubomir T. Dević Sat, March 24, 2018 22:16:54
SKAUNGAS VIKINGAKRÖNIKA - Med inslag av fornnordisk mytologi

För drygt 1000 år sedan, i en tid då det flitigt byggdes träkyrkor, så kallade stavkyrkor, över hela landet och en stor del av vikingabefolkningen hade låtit döpa sig efter den östkristna lärans dogmer, var halvt kristne Harald Blåtand kung av juterna, danerna, Juts och Dans land. Då var hövdingalänen Skaung, Smoljan, Bohus, Valand och Valakinge sammansatta delar av hans stora rike - SKAUNGA.
Kung Haralds son Sven Tveskägg var en törn i ögat både för familjen och riket på grund av meningsskiljaktigheter om religion.

Längs med Skaungs handled och kust kom ofta tungt lastade seglande skepp som lagt ut till sjöss från Kiev Rus. Byborna kunde från den skaungska kusten ofta betrakta dessa drakliknande tappert träsnidade fartyg och brynjeklädda krigiska östvikingar i ringskjortor med yxor, sköldar, silverhjälm, spjut och höjda svärd i hand. De seglade med tungt lastade långa träskepp med drakliknande huvuden, allehanda byten, rövade skatter, dyrbarheter och gåvor i form av guld- och silvermynt i skinnpåsar, smycken såsom sötvattenspärlor, guldhalsband och ringar, säckar och kistor med svärd och yxor, bärnsten, dryckeshorn, guldskrin, silverfat och bälten, dyrbara kläder i sammet och fårskinn, bärnstensfärgade sidentyger, yllesärkar, exotisk mat i kistor, torkat kött (både svin-, får- och oxkött), torkad fisk, fläsk, kryddor, öltunnor och vin i överflöd och med dem himmelskt sköna sklaviska kvinnor. Bland dem fanns också skeppsfolk och ett otal roddarslavar från Frankland och Anglia, frankernas och anglernas riken. Ingen av dem hade varit västerut, för där gåvo örnen ingen föda.

Vikingarna sjöng stolt sklaviska sånger berättandes om vad de hade upplevt i främmande länder, om sina bittra fejder med anglerna, plundringståg och mångt om mycket riskfyllda färder till andra länder.

De offrade (blot) till havsguden Poseidon, Serbon, och solgudinnan Serbonas ära för att få salig fart och vind i segel, men även till åskguden Tor för att inte dra till sig förbannelse över sig, få regn och vinna många strider i västlandet.
"Den som griper till svärd och förgriper sig på oss och våra sklaviska broderfolk varstans de voro kommer att dö av vårt svärd!", hördes stolta röster från vikingahövdingarna i Skaungas län.

Illugerna, även kallade lusitzer eller vender, var ursprungligen från Vendland som låg tvärs över Vendiska havet. De var en mäktig krigarätt nära besläktad med jarlaätten mellan vilka fördes en ständig rivalitetsuppgörelse om den sklaviska kronan.

Sidensärk kom från byteshandel från länderna långt i öster och söder.
skaungska vidöppna landskap
stenblock som erinrade om istidens historia
fiskehyddor och bodar
träbroar, stora gårdar, frukt- och kryddväxtträdgårdar, livsfrämjande vinrankor, videbuskar och träd, bäckar, vattenkällor, beteshagar och boskap innanför stockmurarna.
nordmännen
trälar
småbönder, fattigmansfolk och tiggare höll till nere vid torvstugorna längs med bördig åkermark, bygderna, strandhällarna.
tjänstefolk

Jarlarna åkallade också andra gudar som rådde över sol, regn och måne såsom fruktbarhetsgudinnan Freja och vishetens gud Odin för gudomlig seger i krig. Dessa beskyddade jarlasönerna var än de färdades. Jarlarna stod traditionsenligt vid sitt ord och ingöt därav stor respekt bland befolkningen. Och de var bland de ärofullaste, modigaste, praktfullaste och mäktigaste männen i riket. Som furstar ägde de storgårdar och många skepp. De ägde svarta präktiga hingstar, fullblodshästar, nötkreatur och tunga guldkistor som de hade tagit med från byteshandel på färder längs med vattendragen i västerled.
Jarlasätet var den största gården, där jarlahövdingarna höll till.

Jarlaätten hade härskat i Skaunga i flera hundratals år. Jarlarna var en seg och livsduglig släkt som blev uppemot 100 år gamla, om de inte dog för kniv- och svärdshugg, därav deras stora mentala visdom.
jarlars skepp, krigare och trälar
stormän
seglande österifrån och söderifrån
plundringar av fiendeskepp, byar och städer längs och uppför flodströmmarna, fjordarna och vikarna i väster
folk från öster, ryttare
styrde efter ledstjärnan och andra stjärnor som visade dem vägen
skeppen stod i skyddad vik med angränsande bysamhälle
kraxande kråkor och korpar hördes i omgivningen
höga ekstocksmurar till skydd
Bornholm
Ven
Vendiska sjön (Vendsjön)
Valhall, Baals och Odens boning
Midgårdsormen

Nordmännen seglade till Nova Škotskas öar och ännu längre till Irland, där fredligt sinnat östsaxonskt brödrafolk bodde.
insydda tvehövdade örnar på skeppens segel.
ofta många strider med illvilligt sluga angler och franker på de skaungska och vendiska haven.
Vikingarna begravde sina döda med dyrbara skatter, matkistor, vapen och kläder i hednisk-ritualiska ceremonier och drack mjöd för att hedra dem. Så även gjorde de i Arlovs boning, på heliga Granbacken, där de reste 13 mäktiga gravhögar. Och långskeppen som jarlarna hade seglat ut med till sjöss skulle de få åka med också på hemfärden till Hades - Dödsriket, med dem även deras bästa och ståtligaste hästar.

En intressant iakttagelse i mina studier om vikingarnas levnadshistoria är att västerländska, däribland svenska, historiografer har för vana att skriva i nedvärderande epitet om jarlarnas historia, medans jarlarna själva i sina skrönor och krönikor ofta raljerade med "folket i väster". Så, då är min tes: Om nu svenska historiker misstänkliggör, förringar och missunsammar jarlarnas bravagder och levnadshistoria, då kanske de rentav inte ska vara en del av den svenska historieskrivningen! Så då måste vi sålunda fråga oss vems historia jarlarna tillhör. Om inte den inhemska svenska - vems då?

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.