Ljubomir T. Dević tar till orda

Ljubomir T. Dević tar till orda

Om bloggen

Läraren, författaren och whistleblowern Ljubomir T. Dević debatterar samhällsaktuella, kulturhistoriska och humanistiska frågor. Han publicerar även krönikor, debattartiklar, reportage, noveller, dikter med mera på sin blogg. Välkomna till en insiktsfull, reflekterande och nyanserad mötesplats inför framtiden - en hållbar värld över gränser utan mainstreammedias påverkan och propaganda!

Artikel

Svenska massmediaPosted by Ljubomir T. Dević Fri, November 24, 2017 23:45:12

Serbien och serbisk kultur är upprinnelsen till Europas existens idag. Utan Serbiens kunskap och tekniskt kunnande skulle Europas folk fortfarande vara på stenåldersnivå.

I stället för att värdera högre och premiera serbers sociokulturella bidrag till den europeiska civilisationens välfärd, sätter man käppar i landets ekonomi och uppbyggnad av infrastrukturen. Varför denna evinnerliga rädsla för serberna och historiska bortstötning av desamma? De serbiska herulerna, även kallade erilar, stöttes bort av danerna.

Redan på den tiden fruktade man serbernas språk, skrift och troslära. Varför är det så svårt att smälta att ryssarna är etruskernas avkomlingar liksom serberna är det. Ryssland har fått sitt namn från serberna och inte från något Roslagen. Det gamla namnet för Serbien är sålunda Raška/Rasjka, vilket i sin tur härrör från Rasscia/ Rassia – dvs. Ryssland. Svenska medier undanröjer all kännedom om serber och ryssar för allmänheten. Varför? Vad har de att dölja för oss?

Serbisk-ortodoxa kyrkan är den största ortodoxa kyrkan i Sverige, men trots det mot-arbetas den av svenska myndigheter, i maskopi med medierna, som om den vore en terroristorganisation! Hur kommer det sig att alla andra trosinriktningar får en större medial uppmärksamhet, ett hjärtligare och ett mycket bättre bemötande än den serbiska? Varför denna skeva bild av Serbien och serbisk tro?

Serbien producerar anrika författare, krönikörer, novellister, diktare, skriftställare och litteraturskapare på löpande band, vars litterära verk översätts till en mängd olika språk – däribland japanska, kinesiska och ryska. I den svenska kulturvärlden, förmedlad av svenska massmedia, råder serbisk författartorka. Varför är det så? Med tanke på att svenska författare säljer som smör i Serbien borde det finnas en sorts reciprocitet här, eller har jag fel? Det finns inga som helst konkreta belägg på att svenska författare skulle vara bättre än serbiska och ryska, snarare är det tvärt om skulle jag vilja påstå!

Serbisk musik – vare sig det handlar om folklore, rock eller dansmusik – är vida känd på Balkan, så populär att den lyssnas allt från Slovenien och Kroatien (här dock under tysta former och neddragna persienner) i väster till Bosnien, Montenegro och Makedonien i öster. Serbisk musik lyssnas också utanför Balkan och då främst i centrala och östra Europa, såsom Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Grekland, Albanien och Ukraina. Alla de har gehör för serbisk musik, men i Sverige och i svenska massmedia stängs dörrarna igen så fort anspelet av serbiska melodier hörs. Varför denna musikaliskt diskriminerande uteslutning i Skandinavien, med tanke på att svensk musik faktiskt är vida omtyckt på Balkan? Var är det sunda förnuftets reciprocitet?

Svenska vinentusiaster åker till Vojvodina i Serbien och lär sig vinkonstens hemligheter där. När de väl kommer tillbaka till Sverige presenterar de den nya kunskapen i medierna som sin egen. Vilken svensk chauvinism och egoism!

Ordet ’vampyr’, liksom Draculas ursprung, är serbiskt. Om vampyrernas ursprung går sålunda att läsa i trovärdiga encyklopedier runt om i världen. Där står entydigt att vampyrerna är serbiska, men trots det kämpar massmedia i väst att utmåla vampyrerna som någonting helt annat, som mer okända varelser, dunkla och opåvisade ting. Vampyrerna får nya nationalitetsnamn i moderna lexikon och allt som påvisar och påvisat om serbisk härkomst gallras ut och undanröjs från allmänheten. Detta är om något en förvanskning av sanningen!

Svenska folket är således helt ovetandes om, tack vare svenska medier, att Serbien har minst två ökända vampyrer att stoltsera med historiskt sett, Sava Savanović och Petar Blagojević. Trots detta är det bara ”vampyrgreven” Dracula som man känner till. Men han var varken en vampyr eller någon greve – utan blott en serbisk fursteprins! Läs min bok Furste Dracula – de drakoniska drobnjakernas herre (Vulkan, 2015)!

Bata Živojinović är en av världens mest omtalade skådespelare. Han har gjort många filmer, de mest kända är partisan- och krigsfilmerna. Framför allt i Kina har han blivit en ikon. Kineserna åker vallresor till Serbien för att hedra honom. I Sverige och svensk tv är han lika okänd som tallkottarna i skogen. Varför?

När svenska medier citerar amerikanska militära representanter försöker de alltid avpersonifiera dem, med tanke på den anrika västerländska integritetens skull, men när serbiska och ryska generaler uttalar sig i media får de direkt groteska epitetsnamn, personifieras med självaste djävulens missfoster och blir föremål för svartmålning och raljeranden i all oändlighet! Vad är skillnaden mellan den amerikanska och den ryska integriteten? Varför värderas den serbiska integriteten mindre än den svenska? Och vad gör svenskarna till ett bättre folk?

Serbien ses av väst som ett litet Ryssland och ett ryskt bihang på Balkan. Därför ligger det inte heller i västlänningars intresse att Serbien ska breda ut sig för mycket utan snarare att de ska fara åt och brinna i helvetet. Det är samma revanschistiska politik som nazisterna och svartskjortorna bedrev med Vatikanens tysta välsignelse då som kroatiska Ustašarörelsens idag. Men problemet är att serberna inte kan vara några nybyggare utan de är snarare fornbyggare på Balkanhalvön, vare sig vi önskar det eller inte, och därmed äger den absoluta rätten till stadsnycklarna. Denna historiska rätt är också bevisat genom dnaforskningen, som påvisar att serberna är det äldsta folket i Europa, vilket naturligtvis är en evig törn i västländernas politiska ledares och massmedias ögon, som inget hellre skulle vilja än att exploatera och breda ut sig längs med Adriatiska havet på serbers bekostnad!

När Sovjetunionen kollapsade under Gorbatjovs tid lyste alla Sveriges TV-kameror mot Kremls murar. Då dög Gorbatjov. När den Ryska Federationens ex-president Jeltsin skämde ut sig inför hela det ryska folket i svenska tv-rutor, bland annat då han föll stupfull i riksdagen, då gick det för sig att ha kamerorna på on-läge och ha kilometerlånga artiklar om "det tafatta" Rysslands ovissa framtid. Det kallar jag långt ifrån opartisk och utredande journalistik!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.