Ljubomir T. Dević tar till orda

Ljubomir T. Dević tar till orda

Om bloggen

Läraren, författaren och whistleblowern Ljubomir T. Dević debatterar samhällsaktuella, kulturhistoriska och humanistiska frågor. Han publicerar även krönikor, debattartiklar, reportage, noveller, dikter med mera på sin blogg. Välkomna till en insiktsfull, reflekterande och nyanserad mötesplats inför framtiden - en hållbar värld över gränser utan mainstreammedias påverkan och propaganda!

Sveket: biskop Petar Petrović Njegošs sista önskan ännu ej uppfylld!

Petar II Petrović NjegošPosted by Ljubomir T. Dević Sat, January 30, 2016 13:06:49

HUR VI invaderade TESTAMENTET STÖRRE BISKOP: Ännu uppfyllt sista önskan Petar Petrović Njegoš!

NEGRO 11:38, 2016/01/29. 41

Njegošs mausoleum på Lovćen är en av de mest kända symbolerna för Montenegro och placera tusentals turister årligen besöker. Här ligger resterna av en av Montenegros största andliga och världsliga härskare, samt en av de största serbiska poeterna och filosoferna. Men få människor vet att vägen för framstående biskopar till denna plats var en lång, krokig och mycket förödmjukande.

Mot slutet av sitt liv i 1845 samma år då Belgrad tryckta hans mästerverk "Light of Microcosm" Biskop Petar II Petrović Njegoš beordrades att vara på Lovćen, sjön Crest höja blygsam kapell. Kapellet var tillägnad sin farbror, S:t Peter av Cetinje och uttryckte sin önskan att bli begravd där, utan mycket pompa och ståt.

Då kunde ingen ha gissat att detta är sista stora önskan biskop vara oerhört svårt att träffas och att endast efter Njegošs död av vänta rättigheter Golgata.

Fem gravar Petar Petrović Njegoš. "Petar Petrović Njegoš dog den 31 oktober 1851, men hans arv kunde inte omedelbart uppfyllas.

Även Njegoš lämnade uttryckligen instruktioner att begravas i Lovćen montenegriner fruktade att turkarna inte kunde få tag i berget och vanhelga hans kvarlevor. Det är därför, i stället för i hans kapell, Njegoš först begravdes i Cetinje klostret där heliga reliker sin farbror Peters av Cetinje", säger historikern Dobrica Jovičić.

Fyra år senare, år 1855, uppskattas det att det finns mer risk från turkarna, och Njegoš kvarlevor överfördes till Lovćen, som först var uppfyllt sin sista önskan. Det verkade som biskopen äntligen hittat evig fred. Det visar sig att det värsta var ändå att komma.

"Under första världskriget, den österrikisk-ungerska var kraftigt bombade Lovcen och kapell förmodligen vetskap om vikten att serber och montenegriner fäster denna punkt. Efter Mojkovačke strider och ockupationen 1916, österrikisk-ungerska Njegošev skändade grav och beordrade att resterna överförs igen till Cetinje" förklarar Jovičić och tillägger att ockupanterna planerade att helt förstöra kapellet och i dess ställe bygga ett monument som ett tecken på den österrikiska erövringen av Mount Lovćen.

Enligt vissa poster, avslöjade ben Njegoš gjort i hemlighet, på natten, och som grav gräva soldater har många ben förlorade på grund av oaktsamhet. Historien förtäljer att en österrikisk soldat, en serbisk efter ursprung, senare i den ödelagda graven fann tre ben, hålla dem under kriget, och först därefter levereras till Cetinje.

Besegra i kriget stoppas av det österrikisk-ungerska för att Lovćen till ett monument över sitt land. Montenegro kvar i den nybildade staten av det jugoslaviska folket, och kung Aleksandar Karađorđević har beställt restaurering av kapellet och andra gången, uppfyllandet av Njegoš förgäves.

"Allt som finns kvar av det gamla kapellet byggdes i det nya, och sedan var det en identisk kopia av den ursprungliga kyrkan. Den ceremoniella överföring Njegoš ben utfördes den 21 september 1925 och lagen deltog kung Aleksandar Karađorđević, som personligen deltagit i införandet av bagage den renoverade kapellet ", säger Jovičić kommentera att idag verkar särskilt charmig historia som, vid detta tillfälle, de montenegriner till Lovćen gjorde en resa till kung Alexander det kunde gå till kapellet.

Som blygsam kapell blev en storslagen mausoleum? Varken ockupanterna under andra världskriget gav inte fred i slutet av biskopen. Lovćen bombades, och kapellet var skadad igen, men inte signifikant.

Men den slutliga rivningen Njegošs kyrka inte fungerar eller fiende eller utländska ockupanterna. Dess förstörelse beställts av den kommunistiska regeringen 1952 till samma plats uppfördes en mausoleum från befruktningen av kroatiska skulptören Ivan Meštrović. Stod upp mot rivningen av kyrkan och det stora antalet faktiska intellektuella som ansåg att detta beslut skandalöst, men ingenting hjälpte. Det finns en historia som en före detta montenegrinska politiker sade Metropolitan Danilo DAJKOVIĆ att kapellet ska rivas, och om alla världens domstolar härskade i hans favör.

"Det konstaterades att, när arbetarna samlades för att förstöra kyrkan en muslim i Bijelo Polje, Iso Muhmatović, vägrade att lämna på kristen helig plats och jag lämnade byggplatsen", säger Dobrica Jovičić.

Rivningen av kapellet började 1972 med löftet att det kommer att byggas "någon annanstans". Dess sten ruiner och idag finns vid foten av berget Lovćen, i Ivans flodbäddar. Njegošs kvarlevor återigen överföras och deponeras i 1974 i nyöppnade mausoleum som fortfarande finns i dag.

"Njegoš var i vägen kommunisterna därför att han liknade en serbisk nationalitet och kultur av vårt folk. Det är därför han placeras i en ganska steril miljö Meštrovićs mausoleum skrämmande och motbjudande, och inte ens ser ut som ett monument utan snarare en ful, stenhus, som fortfarande är ett stort Meša Selimović kallas 'Faraos grav'", avslutade Jovičić.

Även sedan dess, från tid till annan, ibland tala om återuppbyggnaden Njegošs kapell och den eviga huset av de stora biskoparna, planer fram till idag endast i nivå med berättelsen och önskningar individer. Petar Petrović Njegošs testamente har aldrig riktigt uppfyllts av montenegrinerna.

Njegošs arv och "förbannelse". Milorad Medaković, Njegošs adjutant och vän spelade in ord som biskopen lovat montenegriner att begrava honom i hans kyrka på Lovćen: "Det är min önskan senare, där du har försökt att fylla det, och om vi inte får tro att Gud kommer så gjort är lika väl som jag vill, då jag redan lämna innan förbannelse, och min sista tid som vi najžalostniji och att min ånger sätta dig på själen. "

Njegošs testamente och hans primordiala ord kan inte vem som helst förstå, minst av alla montenegrinska imbeciller. "Den som lever får se!"

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA




  • Comments(0)//ljubomirsblogg.kosoric-lijovic.com/#post295

"Två århundraden med Njegoš"

Petar II Petrović NjegošPosted by Ljubomir T. Dević Thu, November 14, 2013 10:20:27

Den serbiska Akademien för vetenskap och konst (SANU) höll den 6 november 2013 en blygsamt högtidlig minnesakademi med titeln "Två århundraden med Njegoš" med anledning av 200-årsdagen av födelsen av poeten, filosofen, biskopen och härskaren Petar II Petrović Njegoš.

Öppningen hölls av SANU:s ordförande Nikola Hajdin och tal gavs av akademiledamöterna Matija Bećković, Svetozar Koljević och Miro Vuksanović i en fullsatt hall, där även Cetinjes ärkebiskop och den montenegrinsk-littorale metropoliten Amfilohije (Radović) deltog.

Hajdin välkomnade deltagarna med orden: "Vi markerar 200-årsdagen av födelsen av den store serbiske poeten måttligare än vad han förtjänar och vi är skyldiga att ge, på grund av de omständigheter som vi inte kan rå över (...) Alla som talar det serbiska språket är sålunda skyldiga Njegoš en gentjänst, oavsett hur han kallas på olika håll idag."

Hajdin sade att "skulden till SANU är lika stor som hedern" med tanke på att Njegoš, tillsammans med Sterija, Sima Milutinović Sarajlija, Vuk Karadžić, Kopitar, Jovan Hadžić, Ljudevit Gaj, Safarik, Atanacković och Sava Tekelija, var en av dess första medlemmar vid en tidpunkt då det lanserades som ett sällskap för serbiska högtidliggöranden.

"Njegoš skrev i samtiden, men hans verk överlevde sin tid och kom till oss som ett levande och omätbart värde, där vår epok och eventuella framtida åldrar ska luska fram och lära", sade SANU:s ordförande.

Bećković höll ett poetiskt inspirerande tal under rubriken "I tjänst för eremiten av Cetinje", där SANU bugade inför Njegoš som "en jordhimmelsk pelare inte bara för Akademien, utan också för serbiska högtidliggöranden, det serbiska medvetandet och samvetet". Han citerade ordförandena för den serbiska Kungliga Akademien, Jovan Cvijić, att "ingen annan i den serbiska litteraturen var så fullständig och representativ företrädare för vårt folks djupaste tankeförnimmelser och känslor som Njegoš" och Slobodan Jovanović att "i all vår litteratur finns det bara en gigant, och det är Njegoš." "I egenskap av den tragiske hjälten i Kosovo-cykeln likställde han sig och klädde sig så som han föreställde sig Kosovos obevekliga riddare", tillade Bećković.

Njegoš lanserade också den nygamla, svartröda guldbroderade huvudbonaden och den praktfullt påkostade dräkten med gulddekorationer, som knappt någon före honom hade burit. Senare blev denna dräkt således en nationaldräkt.

Njegoš skapade och beskrev med sköna ord och epitet "folket som inte längre varken vet vad det ska göra av sig självt eller vad som ska ske utan det", han appellerade till "en ständig kamp" och diktade: "Låt ske vad som inte kan låta sig vara" och en sådan kamp existerar inte utan en orubblig tro och ett ingrott hopp, sade Bećković. Han erinrade om att begreppet "Luča mikrokozma" (=Mikrokosmosens strålar) inte hade hörts förut alltsedan Njegoš kläckte det, "och att människan är en mikrokosmisk stråle, ett litet universum eller ett universum i miniatyr, skrevs för första gången ned egenhändigt på en grönskande dialekt i hans hemstad, de fattigas ände."

I sitt anförande "Om Njegošs inspiration 'Ett rättslöst land'" påminde akademiledamoten Koljević om ett antal konkreta fall som Njegoš stötte på som härskare under en svår och turbulent period i historien (på 1830- och 40-talen*). "Många av dessa personliga erfarenheter från 'rättslösa' tider blev litterärt kreativa utmaningar för Njegoš i Gorski vijenac (=Bergets ärokrans) och framför allt i Lažni car Šćepan Mali (=Den falske tsaren Stefan den lille)", sade han.

Akademiledamoten Vuksanovićs tal handlar om "Njegošs två århundraden av plågor, i båda världarna". Med en detaljerad biografi - från vaggan i Njeguši till mausoleet på Lovćen, antydde han om flera flytter av hans jordiska kvarlevor mellan Cetinje och Lovćen. Njegoš byggde ett litet kapell åt sig själv på toppen av Lovćenberget (Crkvina) före livets slutskede, men av olika skäl respekterades inte hans önskan.

Enligt Vuksanović förkortade myndigheterna under andra halvan av 1900-talet fjälltoppen, "släpade dit Meštrovićs mausoleum", murade upp väggar på stenbelagd tröskplats, samt placerade där en massiv stenfigur av en trött och åldrad man, "allt som inte Njegoš stod för."

"I tmusa i blecksvarta ensamhet, de två århundraden sedan de dagar då han kom bland hans egna, när hans montenegriner blev ännu större montenegriner blir ännu mer av dem som är över 40 år i stället för kyrkan startat " jävla massa " nej kors smartaste serbiska poeten av samma kämpar som någonsin när han brann för Lesendro och Crkvina."

"Njegošs två århundraden av antipati i båda världarna är avrundade. Som om det vore nog, nu tycks en ny era av hånanden, förolämpningar och litterära begravningar ha inletts", fastslog Vuksanović. (Tanjug)

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,

medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_______________________________________________________________________

* Petar II Petrović Njegoš (1813-1851) var samtida med den finlandssvenske författaren, poeten och slavofilen Johan Ludvig Runeberg (1804-1877). I det dåvarande ryska storfurstendömet Finland nådde romantiken, med Johan Ludvig Runeberg i spetsen, sin höjdpunkt under 1830- och 40-talen.



  • Comments(0)//ljubomirsblogg.kosoric-lijovic.com/#post124

200-års jubileumsbanners

Petar II Petrović NjegošPosted by Ljubomir T. Dević Sun, November 10, 2013 19:12:44

________________________________________________________________

Här kan Ni ladda ned 200-års jubileumsbanners att lägga på Er hemsida. Högerklicka på den högupplösta bilden (längre ned) och ladda ned till Er dator, och direktlänka till:
www.kosoric-lijovic.com/index3.html!
Det är sålunda en gåva från Kulturskaparklubben Bokhuset Dević för att ära minnet av den serbiske poeten, filosofen, biskopen och härskaren över Montenegro Petar II Petrović Njegoš (1813-1851). Mullen må vara honom lätt!

  • Comments(0)//ljubomirsblogg.kosoric-lijovic.com/#post123