Ljubomir T. Dević tar till orda

Ljubomir T. Dević tar till orda

Om bloggen

Läraren, författaren och whistleblowern Ljubomir T. Dević debatterar samhällsaktuella, kulturhistoriska och humanistiska frågor. Han publicerar även krönikor, debattartiklar, reportage, noveller, dikter med mera på sin blogg. Välkomna till en insiktsfull, reflekterande och nyanserad mötesplats inför framtiden - en hållbar värld över gränser utan mainstreammedias påverkan och propaganda!

Roberto Salinas Price

Till minne av ...Posted by Ljubomir T. Dević Fri, August 07, 2015 17:59:04

Roberto Salinas Pris dog i december 2012 i Mexico City i 77-års åldern.
Den största delen av sitt liv hängav han sig åt att studera Homeros verk Iliaden och Odysséen. Huvudhypotesen för pris Homeric studier är att geografisk information om Iliaden och Odysséen, tydligt ange att det trojanska kriget var i Neretvadalen.


Trojan staten ligger vid Adriatiska kusten i området mellan Krka mynning och Kotorbukten, med alla dess öar och i inlandet av de bosniska bergen. Capital Ilija lokalisera i den gamla köpcentrum Gabela.

Robero Salinas Pris föddes i Mexico City 1936 och utbildad i USA, där College St. John i Annapolis examen filologi. Han har publicerat verk "Homer blinda publik" (1985), "Atlas of Homer geografi" (1992), "homeriska viskar" (2006). Han dog i slutet av den fjärde boken, sade i ett uttalande turism Society "Troja-Gabela".

Alltför snart vi glömmer hotellägare med homerološkim ambitioner heter Roberto Salinas Pris. Han ville amigo som Gabela Troy, och dök upp i våra vatten i mitten av åttiotalet av det tjugonde århundradet. Alltför snart vi glömma hur den tidigare kommunistiska huvud honcho Čapljina Pero Markovic, efterföljande expert Herzegovinian HDZ medlemmar logorologiju och ta icke-kroatiska fastighet i området styrs av organiserad pricei ceremoniella välkomna på flygplatsen Cilipi och är en av de Hercegovinas frukt KARAMATIĆ tillfälle odguslao och potpurri från Homer epos sitter mitt emot den röda mattan som han entusiastiskt såg glada och smickrad hotellverksamhet.

Det är vansinne att i viss mån stoppas genom ingripande av den sena akademiker Benac, Nestor bosniska arkeologi, som är dess betydande inflytande bland kroatiska politiker och varje annan nomenklatur vid själv Bosnien viktigt att veta hur man använder på rätt sätt.

Ironin i allt detta, var att Salinas Pris faktiskt plagierat gotländska naturligtvis meningslöst, men hängivna arbete av en av Dubrovnik och Korcula gentleman, Aristide Vucetic, en medlem i en av de mest prestigefyllda Dubrovnik serbisk-katolska familj och flickvän filosofer och svamp Ivana Focht.

Gospar-Aristide ingen inte ta det på allvar och detta oriđino kände hela yrkesliv är hotad, "torr, skygga, fantasilöst och svartsjuk," arkeologer. (Du fraseologi låter bekant!). (NF / S.B.).

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA



  • Comments(0)//ljubomirsblogg.kosoric-lijovic.com/#post258

Srebrenicamassakern, juli 1995

Till minne av ...Posted by Ljubomir T. Dević Sat, July 11, 2015 19:45:28

Det är 20 år sedan Srebrenicamassakern ägde rum. Historieundervisningen i Sverige är dock mer än bristfällig och lägger alldeles för mycket vikt på godtyckliga historiska händelser eller tidsperioder, och andra sopas under mattan.

Jasenovac är en del av Andra världskriget, närmare bestämt Förintelsen, vilket den svenska historieundervisningen går igenom grundligt i jämförelse med andra minst lika viktiga historiska skeenden.

Jasenovac tas dock inte upp då det helt enkelt inte ligger i den svenska regeringens intresse att svenska ungdomar ska få lära sig en nyanserad sanning om andra världskrigets historia. I stället lägger man all fokus på Förintelsen, som om det bara vara judar som utsattes för ett folkmord.

Även om man skulle bestämma sig för att utöka historieundervisningen i den svenska skolan skulle sannerligen andra ting gå före det beryktade koncentrationslägret Jasenovac, till exempel Gulag och Treblinka. Varför tiger Världssamfundet om serbiska lidanden och offer?

Serbiska bragder och stordåd relativiseras i svenska medier vare sig det handlar om idrott, film, kulturhistoria eller vetenskap, såsom basketlegendaren Vlade Divac, tennismästaren Novak Đoković, filmskaparen Emir Kusturica och historieförfattaren Jovan I. Deretić, till den grad att serber ofta utmålas som förövare i stället för offer.

När den serbiske premiärministern Aleksandar Vučić väl bestämt sig för att närvara vid minnesceremonin i Srebrenica i Bosnien och hedra offren fick han mothugg från hans opponenter, bland dem Margot Wallström. I stället för att berömma Vučić för hans försoningsgest och välvillighet att åka till minnesceremonin kastar Margot dolkar och kritiserar honom för hans uttalanden:
"Jag tror att det var ett uttryck för att man ansåg att kommer han hit, måste han också vara beredd att se och benämna saker för vad de är. Det är så varje försoning och dialog kan börja. Det var väldigt starka känslor i rörelse i dag, säger Margot Wallström." ("Eliasson bedrövad av attack på Vučić", Sydsvenskan, Lördag 11 juli 2015)

Nej, Margot, där har Du helt fel! Vučić gör helt rätt. Han väljer att inte polemisera och politisera kring ordklyveri. Varför ska all försoning och dialog utgå från en parts ställningstagande? Jag trodde att i alla krig fanns två krigande parter, så även i detta. Det går således inte att utmåla serber som onda demoner och på samma gång den andra sidan för fromma helgon. Sanningen är sålunda inte alltid lätt att definiera - vilket svenska politiker, reportrar och journalister alltför ofta gör lättvindigt.

Med största respekt för bosnisk-muslimska offer som föll offer under Srebrenicamassakern är det för den skull missvisande att kalla massakern för ett "folkmord". Om Srebrenicas illdåd och brott ska klassificeras som just "folkmord" borde även en rad andra fall upptas på förteckningen, såsom följande:
- Vlad Dracula ryckte in i Bosnien 1476, där han under en blixträd erövrade och plundrade byn Srebrenica. Fångarna skonades inte, enligt vittnesmålen: levande människors skinn flåddes, andra blev lemlästade eller pålspetsade. I det sargade och arma landet dödades och spetsades på pålar drygt 8 000 bosniska muslimer. (Furste Dracula – De Drakoniska Drobnjakernas Herre, Ljubomir T. Dević, december 2013)
- Enligt forskningsrapporter från Encyclopedia of the Holocaust Holocaust Memorial Museum i Washington, dödade Ustasjaregimen mer än 250 000 serber under perioden 1941-1943, varav tiotusentals i Jasenovac. (sr.wikipedia)
- turkiska offer i tusental under de turkisk-montenegrinska krigen. Osmanerna plundrade och slaktade; likaså andra sidan! Ett klassiskt exempel är det stora fältslaget i Vučji Dol, den 28 juli 1876, i det Gamla Montenegro, där serbmontenegrinerna vann en stor strid mot ottomanerna. Fastän dessa var i underläge dödade de 8 000 turkar. Blott 70 serber dog och 118 skadades. (Turkiet och Serbien i återvändsgränd!?, Ljubomir T. Dević, 2004-12-18)

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

  • Comments(0)//ljubomirsblogg.kosoric-lijovic.com/#post252

... mordet på Slobodan Milošević

Till minne av ...Posted by Ljubomir T. Dević Tue, March 11, 2014 23:14:22


Det är åtta år sedan Serbiens f.d. president Slobodan Milošević (1941-2006) mördades. Vem dödade honom... och varför? Den holländske journalisten och forskaren Robin de Ruiter ifrågasätter inte huruvida Slobodan Milošević dödades eller inte, utan vem som dödade honom och varför.

Tribunalen i Haag dödade Slobodan Milošević! Boken är baserad på de mest tillförlitliga källorna. Den holländske författaren representerar den "serbiska sanningen", rättigheter och intressen och avslöjar de grundläggande orsakerna till kriget i det forna Jugoslavien.

Mullen må vara Dig lätt!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

  • Comments(0)//ljubomirsblogg.kosoric-lijovic.com/#post144

Sankt Savas dag

Till minne av ...Posted by Ljubomir T. Dević Mon, January 27, 2014 15:32:36


Den 27 januari varje år uppmärksammas minnet av Sankt Savas dag - Савиндан/ Savindan, den dag då serberna firar livet och arvet av grundaren av den serbiska grenen av den ortodoxa kyrkan, samt grundaren av den serbiska nationen.

Från Sankt Sava kom ett berömt citat som är lika lämpligt idag som det var när det kläcktes, om ödet för serberna: "Först var vi förvirrade. Öst trodde att vi var väst medan väst ansåg oss vara öst. Några av oss missförstod vår plats i sammandrabbningen av strömmarna så de skrek att vi tillhör ingen sida och andra att vi enbart hör till ena eller andra sidan. Men jag säger er Ireneus att vi är dömda av ödet att vara öst i väst och väst i öst, att erkänna bara himmelska Jerusalem bortom oss, och här på jorden - ingen." -- S:t Sava till Irenaeus, 1200-talet

Den Helige ärkebiskop Sava (serb. Свети Сава/ Sveti Sava) (1175 - 14 januari 1235), ursprungligen prins Rastko Nemanjić (serb. Растко Немањић) (son till den serbiske härskaren och grundaren av den serbiska medeltida staten Stefan Nemanja och bror till Stefan Prvovenčani, den förstkrönte kungen), är den förste ärkebiskopen av Serbien (1219-1233), det viktigaste helgonet i den serbisk-ortodoxa kyrkan samt en viktig kulturpolitisk arbetare på den tiden.

Rastko föddes cirka 1175 i Gradina (nära dagens Podgorica, Montenegro). I sin ungdom (ca. 1192) flydde han från sitt hem för att gå med i den ortodoxa klosterkolonin på berget Athos (grek. Agion Oros; på halvön Halkidiki) och erhöll namnet Sava. Han reste först till ett ryskt kloster och flyttade sedan till det grekiska klostret Vatopedi. Hans far följde med honom, i slutet av 1197, efter att ha blivit munk med namnet Simeon. År 1198 flyttade de tillsammans till det övergivna klostret Hilandar (grek. Chilandari) och återställde det, som alltsedan det ögonblicket blev centrum för det serbiska kristna klosterlivet. Hilandar är ett av de tjugo klostren på Athos som än idag fyller en viktig funktion.

Sankt Savas pappa avlade klosterlöften under namnet Simeon och dog i Hilandar den 13 februari 1199. Han blev helgonförklarad som Sankt Simeon.

Efter sin fars död ägnade sig Sava åt det asketiska livet och drog sig således tillbaka till en asketplats nära Karyes som han byggt själv under 1199. Han skrev också Karyes Typikon som gäller för både Hilandar och hans asketplats. Typikonen är inskriven på en marmorskiva i en munkcell och står fortfarande där. Sava stannade på Athos fram till slutet av 1207.

År 1208 återvände S:t Sava till Serbien för att ena sina bröder, eftersom deras rivalitet tidvis förde staten till randen av inbördeskrig. S:t Sava upprättade sin bas i Studenica-klostret och började organisera den serbisk-ortodoxa kyrkan. Till sin hjälp hade han med sig flera munkar för att utföra sin pastorala och missionära plikt bland folket. S:t Sava lyckades slutligen befria den serbiska kyrkan från det grekisk-ortodoxa ärkebiskopsstiftets jurisdiktion i Ohrid. År 1219 blev S:t Sava invigd som den förste ärkebiskopen av den nya serbiska kyrkan av patriarken Manuel I av Konstantinopel, som då levde i exil i Nicaea.

Sankt Sava anses vara grundaren av den oberoende serbisk-ortodoxa kyrkan och serbiska ortodoxa kristna firar honom som skyddshelgon för utbildning och medicin. Han firas den 27 januari enligt den julianska kalendern och den 14 januari enligt den gregorianska. Sedan 1830-talet har Sankt Sava blivit skyddshelgon för ett otal serbiska skolor och skolbarn. På hans dag deltar studenter i hymn- och recitationsläsningar i kyrkan.

S:t Sava dog i Trnovo (Turnovo), som var huvudstad i det andra bulgariska riket mellan 1185 och 1422, under Ivan Asen II:s regeringstid. Enligt hans livsföringsberättelser blev han sjuk efter den gudomliga liturgin vid Epifanias högtid (de tre vise männens dag eller de tre kungarnas dag), den 12 januari 1235. Sava besökte Trnovo på väg tillbaka från det heliga landet, där han grundade ett sjukhärbärge för syriska pilgrimer i Jerusalem samt anordnade välkomstmottagningar i de etablerade klostren för serbiska munkar. Han dog i lunginflammation under natten mellan lördag och söndag, den 14 januari 1235. Han begravdes ursprungligen i De fyrtio martyrernas kyrka i Trnovo, men hans heliga reliker låg kortvarigt där, till den 6 maj 1237, då de överfördes till Mileševa-klostret i södra Serbien. 360 år senare, år 1595, grävde de ottomanska turkarna upp hans kvarlevor och tog dem till Vračarplatån i Belgrad där de brändes på en påle.

Sankt Savas tempel i Belgrad, vars konstruktion planerades redan 1894, påbörjades 1984 och slutfördes delvis under hösten 2013, är det största aktiva ortodoxa templet i världen idag. Det byggdes på den plats där S:t Savas reliker tros ha bränts. I själva verket, vad som idag är Vračarplatån brukade ligga utanför stadsmurarna och inte inom räckhåll. Tidigare låg där en annan Vračarkulle, där Tašmajdan är belägen idag. Platsen användes av de ottomanska turkarna för avrättningar och har mer sannolikt varit skådearena för benbränningen. Dessutom håller traditionen platsen för bränningen som "Čupina Umka", den högsta punkten i Tašmajdan.

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA



  • Comments(0)//ljubomirsblogg.kosoric-lijovic.com/#post132

Till minnet av poeten, författaren och kulturskaparen Ivanka Petrović

Till minne av ...Posted by Ljubomir T. Dević Thu, September 26, 2013 10:57:41

----------------------- Foto/ Margareta Dević och Bokhuset Dević -----------------------


Du gav oss många ting i livet:

gåvor, både stora och små,

men mest av allt kärlek -

den största gåvan av alla.


Du kommer för evigt att finnas i vår närhet.

Så älskad, så full av kärleksfullhet Du var.


Du finns inte längre bland de levande,

dock i våra hjärtan kvarstår Du för alltid.

Om vi bara kunde vrida tillbaka klockan,

skulle vi återuppleva alla dessa lyckliga år

som vi delade med Dig och Din familj.


Hörsamma alla böner från alla de som älskar Dig!

I våra hjärtan kommer Du att leva för evigt,

eftersom vi trodde på en värld tillsammans med Dig.

En bukett av härliga minnen med tusen tårar

skickar vi Dig.

Önskar att Gud kunde ha besparat Dig,

om bara för några årtionden.


Våra läppar kan inte tala om hur vi älskade Dig.

Våra hjärtan kan inte berätta vad vi känner,

men allena Gud vet hur vi saknar Dig

i vårt hus som står tomt idag utan Dig.

Vi kommer att hålla Dig nära i våra hjärtan

och det kommer så att förbli tills vi möts igen.


Vi saknar Dina brev, kloka ord och råd.

Ditt kärleksfulla leende och

Din plats kan ingen annan fylla.

Vi saknar Dig, Ivanka,

och kommer alltid att göra det.

Älskad och ihågkommen av oss alla blir Du

både i skrift och tal.


Du var en sann vän, kollega,

poet, författare och kulturskapare.

Som en sällsynt blomma Du var.

Alltid närvarande, både där hemma och borta.

På jorden Du slet med Ditt skrivande,

om nätterna och dagarna,

men nu i himlen Du vilar.


Gud välsigne Dig, Ivanka!

Du gick hastigt bort med ett leende i ansiktet.

Ditt glada sätt vann många hjärtans vänner.

Hemmet står tomt utan Dig.


Livet för oss är inte detsamma.

Hela världen skulle vara som himlen

om vi kunde få Dig tillbaka igen.

Att minnas Dig, Ivanka, är lätt.

Vi gör det varje dag.

Det är bara smärtan av att förlora Dig

som aldrig går bort.


Detta medför ett innerligt tack

för alla de välvilliga ting som Du gjort för oss.

För alla de dagar som Du gjort ljusare.

Med ett solsken i Ditt leende

och varma uppmuntrande ord

förgyllde Du tillvaron för många.


Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
grund. ordf. Kulturskaparklubben Bokhuset Dević



  • Comments(0)//ljubomirsblogg.kosoric-lijovic.com/#post120

Till minne av årsdagen av kung Alexander I Karađorđevićs död

Till minne av ...Posted by Ljubomir T. Dević Tue, October 09, 2012 10:22:45

(Foto/ http://www.royalfamily.org/hm-king-alexander-i-of-yugoslavia/)

I franska Marseille, den 9 oktober 1934, dödades den jugoslaviske kungen Alexander I Karađorđević tillsammans med den franske utrikesministern Louis Barthou. I Sankt Georgs kyrka i Oplenac, Serbien, firas idag (2012-10-09) 78-årsdagen av kung Alexanders tragiska död genom statliga och militära utmärkelser.

Oplenac Mausoleum är den serbiska kungafamiljen Karađorđevićs historiska mausoleum. Oplenac ligger i staden Topola. Den är känd för Sankt Georgs kyrka som är uppkallad efter kung Peter I av Jugoslavien. Tjugotvå medlemmar från sex generationer Karađorđević har fått sina vilorum i kyrkan. (Källa: Wikipedia)

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA


-------------- Mordet på kung Alexander I Karađorđević samt hans begravning. --------------


________________________________________________________________

Läs min gymnasieuppsats i historia om kung Alexanders död HÄR! [S:t Petri skola, Malmö 1989]

Läs min 60-poängsuppsats i franska om attentatet i Marseille HÄR! [Romanska institutionen vid Lunds universitet, ]

Läs min bok på franska om samma tema HÄR! []



  • Comments(0)//ljubomirsblogg.kosoric-lijovic.com/#post87